Färska

En gång i tiden var de alldeles små och pinfärska. För snart fyra år sedan blev jag mamma.

Och för snart två år sen blev jag mamma igen. Lyckliga, lyckliga jag!

Alla dessa katter

I mitt vuxna liv har jag haft fem katter. Några har försvunnit, några finns kvar. Alla har de lämnat avtryck i hjärtat, trots sina vitt skilda personligheter. En liten presentation.


Först ut var Bobban eller Prins Robert som han egentligen hette. Han kom till oss från en klasskamrat till mig när jag var 18 år. När jag flyttade hemifrån bytte min mamma honom till sig mot ett par skor. Sen levde han många lyckliga år på landet innan han dog strax innan han skulle bli tio år. Han var en ganska egensinnig katt som kunde vara grinig och inte var särskilt lättflörtad alla gånger. Men när han ville själv var han underbart go. Han döptes efter lillasysters favoritfröken.


Sen blev jag kattlös i många år (men då hade vi hund istället). När vi flyttade till hus ville jag absolut ha en katt, och den fick gärna vara grå. Kosmos hittade vi på Blocket och han flyttade hem till oss i januari 2009. I starten var han en mycket rädd och osocial katt och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd att han aldrig skulle trivas i vår bullriga småbarnsfamilj. Men han acklimatiserade sig och blev en otroligt mysig och busig katt efter ett tag och vann mitt hjärta flera gånger om. Sorgligt nog blev han överkörd. Han lämnade ett stort, stort tomrum och jag saknar honom ännu. På bilden ovan var han bebis och är nedan fullvuxen. Han blev stor!

Efter att Kosmos gått ur tiden trodde jag inte att jag kunde vilja en annan katt. Men efter några månader hämtade vi hem fina Arwen från ett hem på landet. Vi fick äran att välja vilken kattunge ur kullen vi ville ha först av alla. Det var mycket svårt beslut! De var så fina allihopa. Men fina dottern var med och valde och hon fastnade genast för Arwen och ville inte veta av att det skulle bli någon annan än just henne. Medan vi fikade och pratade låg hon länge på golvet och pratade och klappade på denna katt, så det kändes som ett bra beslut. Arwen fick hon heta eftersom hon har en fläck i pannan. "The mark" kallar Petter det för. Hon är en väldigt kavat dam som tar för sig och bossar med hundar, katter, barn och vuxna. Hysteriskt kelig och väldigt pigg och vaksam personlighet. På denna bild ligger hon till höger. Hon syns även på bild i ett inlägg längre ner.

När det kom till min kännedom att några kattungar sökte hem och att de hade en lite speciell bakgrund med ragdoll och norsk skogskatt i sig och därmed ett kul temperament ville jag naturligtvis ha en kompis till Arwen från den kullen. Då bodde det redan ytterligare en katt, omplacerade hankatten Muddus hos oss men vi bestämde oss för att det fanns plats för en till. Att välja katt från denna kull blev enkelt då Bastet som hon kom att heta gick direkt fram till mig och kurade ihop sig i min famn. Hon hade valt oss och det blev ju helt rätt! Hon och Arwen kommer mycket bra överens. De busar och myser tillsammans. Om någon av dem (B) befinner sig i ett annat rum, blir A mycket olycklig. De är som ler och långhalm. Bastet har två av sina bröder hos vänner och släktingar till oss, så de träffas ibland och det är kul att se kullsyskonen bli stora. Bastet är mjuk, vän och låter sig hanteras av barnen utan minsta knot. Hon är totalt orädd och har hamnat i badkaret med barnen flera gånger redan.

Omplaceringskatten blev tyvärr inte länge här hos oss. Han smet och har inte synts till. Jag kan bara hoppas att han har det bra var han nu än är och att han kanske kommer tillrätta så småningom.

Jag är ingen utpräglad kattmänniska. Jag gillar djur, helt enkelt! Men att komma hem till två jamande varelser, somna på soffan med en kurrande katt vid fötterna eller se dem leka är helt klart livskvalité för mig. Ett hem utan katter skulle kännas väldigt tomt nu när jag vant mig vid att ha dem svansande kring benen och jagandes flugor i fönstrena.